Om han inte var obetvingligt riden av lusten att uttrycka sig fritt i musik, kunde Mats Gustafsson lekande lätt göra karriär som framgångskonsult.
För en gångs skull är det ett verkligt understatement att tala i termer som enastående flyt, fullt upp och hög ”output”. Han är ständigt aktuell på cd. Lika ofta är han på turné: I Sverige, på kontinenten eller i USA.
Medvetet eller ej lever han upp till maximen ”lev lugnt och stilla varpå du kan vara vild i ditt skapande.”
Hemma i radhuset i Gustavsberg några mil utanför Stockholm vilar nämligen en strukturerad ordning. Det är glest men varmt mellan möblerna. Här finns inget onödigt skräp som sinkar tempot, skymmer sikten eller förbrukar syret.
I arbetsrummet dominerar en skivsamling som vittnar om upprepade djupdykningar i en rad uttryck, stilar och kulturer. Här och där står instrument, saxofon, basklarinett, piano … utplacerade som vätskestationer. Fick han, skulle han öva jämt.
– Det låter motsägelsefullt, men teknik är oerhört viktigt när man spelar fri musik. Ju bättre teknik man har, desto kortare reaktionstid, och ju kortare reaktionstid, desto större möjlighet att göra de intuitiva valen, de som går via ryggen och inte passerar intellektet.
Listan med grupper där Mats Gustafsson gjort/gör sina ryggmärgsval skulle utan tvivel kunna fylla denna sida, så låt oss för enkelhets skull bara nämna Gush och AALY Trio som inhemska exempel på hans regelbundet återkommande verksamhet inom rikets gränser.
I utlandet gäller delvis andra puckar. Till USA reser han ett par gånger om året. Där slår han sig samman med lokala improvisationsmusiker och spelar i princip för fulla hus vart han än kommer (”Jo, jag vet att det låter som skryt. Men det är så”).
Detta årtusendets sista decembermånad är det dock Sverige och turnén med NU-ensemblen som gäller. Det är en löst sammansatt niomannagrupp som bland annat framför den niodelade kompositionen ”Hidros One”, ursprungligen beställd av Sveriges Radio P2 och uruppförd under Stockholm Jazz 97.
”Hidros one” beskriver Mats Gustafsson som ett försök att skapa en struktur så tydlig att det går att tala om komposition, och samtidigt ge musikerna största möjliga utrymme för sina personliga uttryck.
– Jag har handplockat de bästa improvisatörerna – då är det ju ingen mening med att be dem spela efter noter ….
Johan Scherwin
(Musik idag 1999)