– Glöm bort vad det är för föremål du har framför dig! Tänk bara: här är lite blått, här är lite rosa och här lite gult. Och måla det precis som det ser ut för dig!
En programförklaring för impressionismen så god som någon. Men också det råd Lilla Cabot Perry fick av Claude Monet, förgrundsfigur i den konstnärsgrupp som, i slutet av förra seklet, satte ljuset i måleriets centrum och fick bära namn efter Monets egen målning ” Impression, soleil levant”.
I ”Så minns jag Monet” porträtteras Claude Monet genom den samtida amerikanska målarinnan Lilla Cabot Perrys minnesanteckningar. Det var i den lilla byn Giverny i Normandie Perry mötte och lärde känna Monet. Medan resten av den tillresta konstnärskolonin fick nöja sig med att försöka efterlikna mästaren på avstånd umgicks Perry i Monets stora familj. Hon kunde ströva runt bland de numer berömda blomsterängarna och näckrosdammarna och, som sagt, ta del av Monets sparsamma råd.
Claude Monet själv har karaktäriserats som en kontemplativ natur som i sina målningar fångar ljusets poesi, livets rörelse eller blommornas kosmos. Eller, för att använda målarkollegan Paul Cézannes ord:
– Monet är inget annat än ögon, men Gud, vilka ögon!
”Så minns jag Monet” bjuder dock inte på en kontemplativ upplevelse av Monets konst, snarare en snabb odyssé genom hans mest kända verk: serierna om höstackarna, katedralen i Rouen, popplarna och näckrosorna passerade vi. Programmet ger, om inte en fullständig inblick i Monets geni, så ändå en aptitretare till att uppleva denne ljusets mästare på riktigt – i lugn och ro, med andra ord.
Till detta ges möjlighet på ort och numera; sedan några år tillbaka är Monets ateljé och blomsteranläggningar i Giverny restaurerade och öppna för allmänheten.
Johan Scherwin
(DN 1986)