Svävande klanger, smäktande toner, dröjande eko. Jo, att det här är ännu ett verk av Manfred Eicher är inte svårt att höra. Men här finns också kontraster till nidbilden av hur ECM-musik brukar låta.
Skillnaden mellan den inledande After all och den efterföljande Furious seasons är inte bara tystnaden mellan spåren. Plötsligt är klangerna på gränsen till brutala och kaotiska, pulsen allt annat än svävande, efterklangen skymd av nya händelser. Ändå hänger de ihop, är varandras förutsättningar, som sommar och vinter eller vår och höst.
Trion Third Reel, eller om de nu kallar sig för Masson/Pianca/Maniscalco, är kanske inte något helt nytt på spåren. Den luftiga sättningen tenorsax, gitarr och trummor får mig att tänka på tidiga ECM-plattor med namn som Terje Rypdal och möjligen Jan Garbarek. Sämre ledstjärnor kan man ha att styra efter i sökandet efter ett eget uttryck.
Johan Scherwin
(Lira 2013)