Trombonisten, bandledaren och kompositören Nils Wogram är en ny bekantskap för mig. Men det förstår jag ganska snabbt, han är en man med ambitioner och, ska det visa sig, en man med visioner.
Sin blåsarledda kvartett har han här utökat med en stråktrio, musiken han skrivit rör sig mellan storheter som swing- och beboprotad jazz, Bach och Webern. Har vi hört det gränsöverskridande receptet förr? Jo, men inte på det här sättet.
Jag ska utan omsvep erkänna att det här är bland det bästa jag hört på länge! De två grupperingarna slingrar sig runt varandra, glider in i och ut ur turerna, tar spjärn och stöd i det motsatta uttrycket, blir till två för att förenas igen. En atonal inledning går över i modern swing. Bachliknande turer får smak av bebop. En solist frigör sig och nosar på möjligheten att spräcka upp. Växlingarna är naturligtvis noga genomtänka. Men det är de verkligt sömlösa övergångarna och den sant spontana atmosfären som gör skillnad. Stor skillnad.
Johan Scherwin
(Lira 2013)