I sexton år har det legat där vid Tegelbacken, Hotel Sheraton, Sveriges första amerikanska storhotell. Utåt sett: en röd tegelfasad med jämna rader av fönster vettande mot Söders höjder, ett tak fyllt av majestätiska flaggstänger och vid entrén alltid en doorman sin karaktäristiskt höga hatt.
Då, i skarven mellan 60- och 70-talen, var etableringen av Hotel Sheraton en spottloska mitt i ansiktet på det politiskt medvetna och aktiva Sverige. Inombords frodades fantasier om bomben som skulle ödelägga huset samtidigt med att USA skulle fördrivas från Indokina.
USA förlorade som bekant kriget, men hotellet blev kvar som en första och viktig byggsten i ett alltmer amerikaniserat kulturklimat.
Idag är Sheraton bara ett i raden av storhotell i Stockholms innerstad. Det efterhängsna minnet av en prostitutionshärva med centrum i hotellets bar lever kvar i folkmun och kampen om hotellgästerna har hårdnat betydligt i och med överetableringen.
Bakom fasaden
Men gästerna fortsätter att komma från när och fjärran. I veckorna bebos rummen av handelsresande, helgerna av landsortsbor. På somrarna kommer de internationella turisterna, och då främst amerikanerna.
”Arbetsplats Sheraton” är ett TV 2-reportage från verkligheten bakom fasaden, spelet bakom kulisserna, slitet bakom glittret.
Fria att ströva omkring i huset under en längre period har producenten Ylva Hemstad, fotografen Lars Palén och ljudteknikern Gunnar Landström kunnat närma sig i stort sett varje yrkeskategori.
Bilden av ett samhälle i samhället, ett mikrokosmos, växer fram när vi möter städerskor, receptionister, kockar, kypare, kemtvättare …
27 nationer
Allt som allt har hotellet omkring 500 anställda av 27 olika nationaliteter. Ett har de gemensamt förutom att de arbetar på Sheraton; de är samtliga övertygade om att deras arbetsinsats är den viktigaste för verksamhetens anseende.
– Gästerna accepterar halvdan mat så länge kyparna har rena kläder, menar kemtvättaren.
– Utan god mat skulle hotellgästerna försvinna, svarar kockarna.
– Det är vi som drar det tyngsta lasset, hävdar städerskorna med visst fog.
En gång i veckan går avdelningscheferna den så kallade ”White glove inspection”. Stickprov avgör städningens kvalitet och en gång i månaden utses ”månadens städerska” under festliga former. Något som ökat motivationen hos städerskorna och minskat personalomsättningen.
Gemensamt verkar också själva grundinställningen till att jobba inom hotellbranschen vara.
– Man måste var lite halvknäpp för att gilla det här, verkligen gilla att ha fullt upp att göra, säger en av cheferna.
– Det här är lite av ett skådespelarjobb, säger en av kyparna. Man låtsas att man lever lyxliv, dricker champagne och äter rysk kaviar därför att gästerna vill ha det så. Hotel Sheraton ska vara en annan värld, fullständigt befriad från vardagens bekymmer.
Många inblandade
En roomboy ger sin version av saken:
– Det handlar om att få varje gäst att känna sig unik. Gästen i rum nummer 55555 ska inte märka att jag just varit inne i nio andra rum.
Vad ”Arbetsplats Sheraton” inte tar upp är ägarstrukturen bakom Hotel Sheraton, ett sant modernistiskt och komplext nätverk av inblandade. Sheratons controller, ekonomichef Bertil Ackelman, reder ut trådarna:
– Det kooperativa försäkringsbolaget Folksams dotterbolag AB Hotel Invest & Company KB äger själva fastigheten. De hyr ut till förvaltningsbolaget AB Tegelbacken, som i sin tur har ett managementavtal med det amerikanska Sheraton Corporation i Boston.
Mot en årlig avgift baserad på den årliga omsättningen (ca 130 miljoner kronor) får AB Tegelbacken använda sig av det internationellt kända namnet Sheraton och ta del av Sheraton Corporations knowhow.
– Sheraton Corporation ställer expertis till vårt förfogande, hjälper till med personalträning och ger oss del i Sheratons unika reservationssystem som möjliggör rumsbeställningar över hela världen, säger Bertil Ackelman.
Men att det svenska Sheraton skulle vara en marionett i händerna på ett multinationellt företag med 500 hotell runt om i världen vill Bertil Ackelman inte gå med på:
Fria händer
– Visst, vi har åtagit oss att följa Sheratons profil, men det innebär inte att vi ska vara en avbild av ett amerikanskt hotell. Vi har fullständigt fria händer att inreda rummen, välja personaluniformer och utveckla vår egen identitet, så länge vi håller inom de angivna ramarna.
Johan Scherwin
(DN 1987)